Om Patella Luxation

Patellaluxation (PL)

PL förekommer “oftast” hos hundar med en kroppsvikt under 10 kg, (men kan självklart även förekomma på större hundar). PL är en defekt där knäskålen hoppar ur led. Knäskålen ska normalt ligga fast i en fåra på framsidan av lårbenet, där den hålls på plats av fårans kanter samt muskler och ledband. PL innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas från sin normala position antingen utåt (lateral luxation) eller inåt (medial luxation). Förändringen har en komplex bakgrund, d.v.s att orsaken kan var många t.e.x. utplaning av knäskålens/knäledens ledyta eller av felaktig vinkel mellan lårben och lårbenshals. Förändringarna i lårbenet kan i sin tur orsakas av felaktig mineral- eller hormonomsättning.

Ärftlighet

Goda genetiska studier vad gäller PL saknas fortfarande. Men då man sett PL hos många olika raser samt att antalet fall varierar kraftigt mellan raserna och mellan olika “familjer” indikerar det på att PL är ärftligt. Några forskare hävdar att den är enkel autosomal recessiv medan andra anser att den är polygen.

Enkel autosomal recessiv nedärvning.
Enkel innebär att endast en gen på en vanlig kromosom styr sjukdomens uttryck. Autosomal innebär ej könsbunden. Recessiv innebär dubbelt anlag för sjukdomen måste till för att att avkomman skall drabbas. En från modern och en från fadern. Detta gör förstås spårningen av defektgenen lite svårare, då det säkert finns en mängd hundar som är helt friska men som ändå bär på genen i enkel uppsättning.

Polygen nedärvning, (poly = många).
Polygen nedärvning innebär att många gener tillsammans ger en egenskap, i lägre eller högre grad.
Varje gen var för sig, ger en ganska liten eller ingen effekt alls, men som tillsammans ger stor effekt. Eftersom de är många och ofta sitter på olika kromosomer kan man inte direkt bedöma nedärvningen av dem utan effekten blir “blandad”. Man kan inte tala om anlagsbärare som vid recessiv nedärvning utan en hund har större eller mindre mottaglighet för defekten.

Symtom

Symtomen varierar från att hunden hoppar på tre ben i några steg till att den är ständigt halt. Om knäskålen är permanent luxerad får hunden en typisk, knäande gång. Bägge benen kan vara drabbade. Hundar med PL drabbas lättare av korsbandsskador och utvecklar med tiden pålagringar i knäleden om de inte behandlas. Många hundar med PL är symtomfria.

Diagnos

Diagnos ställs genom att veterinär palperar (känner på) knäskålarna. Palpation innebär att man undersöker genom att bara använda händerna. Röntgenbilder kan tas för att bedöma graden av förändringar i benställning och eventuella pålagringar.
För Papillon registreras patellastatus i SKK:s centrala register. För officiell patellaundersökning gäller att hunden är minst 12 månader gammal och ID-märkt. Resultatet ska vara skrivet på SKK:s egna dokument för “Patellastatus”

De kliniska fynden graderas därvid på en skala från 0 till 3:
Grad 0: Normal
Grad 1: Patella ligger på plats men kan luxeras manuellt. Den återgår spontant i normalt läge.
Grad 2: Patella luxeras lätt manuellt eller spontant. Den är mestadels luxerad men kan responeras.
Grad 3: Patella är permanent luxerad och kan inte reponeras.

Åtgärd

För “eliminering” av PL-anlag följer man reglerna vid okänd eller polygen arvsgång. Vilket innebär att drabbade hundar ej bör användas i avel samt att avelsdjur bör användas från så bra kullar vad gäller PL som möjligt. Toleransen vad gäller sellekteringen av avelsdjuren måste även ta hänsyn till populationens storlek samt avelsbas. Inom en numerärt liten ras kan man inte bekämpa ett enstaka anlag så hårt att rasen får in flera andra deffekter/sjukdomar på bekostnad av bekämpningen av ett anlag. För sådana raser krävs en mer långsiktig planering, av rasklubben och dess uppfödare i fråga, med en ökande hårdare tolerans vart efter populationen tål detta.